Bara ärligt

Fan! fan! fan! tänkte jag när den trevliga Susanne ringde från Eniro och erbjöd mig jobb. Jag måste ta det för CSN lån räcker inte långt och vi är ju faktiskt två här hemma och jag måste trots allt ta mitt ansvar. Men trots allt tänkte jag bara, Fan!

Inte för att jag har något mot pengar, jag älskar pengar, men inte för att jag är en vidrig kapitalist, utan mer för att jag följer bara spelreglerna, och pengar måste man ha, och ju mer ju bättre. Problemet är att jag hatar jobba, jag avkyr verkligen all form av jobb. Anledningen varför:

• Jag är lat, jag erkänner, fruktansvärt lat. Jag gillar att hänga hemma.
  
• Jobb är förödande för min kreativitet. Säg att man jobar 8 timmar, med 1 timmes lunch plus resväg så brukar det lätt sticka iväg upp mot 10 timmar som går till jobb. Sen ska man sova i minst 8 timmar. Vad har vi var? Om vi då drar av en timme till annat så som tvätta kläder, sätta på diskmaskinen, äta, prata med sin sambo osv. Då har jag kanske på sin höjd 5 timmar kvar att göra saker jag gillar. 5 timmar! Va i helvete! Ok, minsförstå mig inte, jag gillar att prata med min sambo och allt det där... Men 5 timmar... Glöm det!
  
• Vem tjänar pengar? Alltså, jag får min lön, visst, fint. Men vem i helvete tjäar dom riktiga pengarna på MITT arbete? Inte är det jag i alla fall. Det är cheferna! Är det rätt? Nej! PUNKT!
  
• Tråkigt. Att jobba är skittrist. Inte ens Christer Fugelsang kan tycka att det alltid är kanon p jobbet, och då ska vi komma ihåg att den killen får lyga rymdraket. Undra om jag får det på Eniro också?

Så nu kommer frågan jag ställer till mig själv ibland:

Är jag en samhällsparasit?
Kanske, men jag bryr mig inte heller...

Slutligen. Bara för att reta vissa....

Scarlett Johansson

På spellistan: Inte ett piss
Läser: Hej Nostradamus! av Douglas Coupland
Senaste film: Ghost Rider [VARNING, se den inte!]
Senaste Serie: Scrubs - Avsnitt 12, Säsong 6.

Veckans Hatobjekt: Fredrik Reinfeldt [Blir nog samma i drygt 3 år till]